kortjakt

En morgon vaknade jag av att Emma stod med armarna i kors och med rödsprängda ögon framför mig.

Hon var förbannad och väldigt ledsen över att hon olyckligtvis tappat bort sitt bankkort och annat viktigt. Det kändes som om inget kunde hjälpa henne, världen var på väg att gå under.

Jag bestämde mig för att hjälpa henne att leta. Jag kollade mig runt omkring i vårt stora rum och fick en feeling för att kortet skulle ligga under datorn. Emma sa bestämt att hon "redan tittat under den miljoner gånger". "Men, titta igen", sa jag.

Emma tittade nonchalant under datorn (spänningen var olidlig)... vad tror ni hon hittade?


Där låg hennes förlorade kort.

Det var lycka i dess renaste form och Emma började prisa allt som gick att prisa.

Det var inte ett öga torrt i vårt rum denna morgon.

Och efter detta har Emma lovat att vara med ordningsam. fint!