bloggmöte

Tillbaka i London och det har nog aldrig känts bättre.
Övertygar mig själv över min skenseriösa tillvaro genom att i kontorsdräkt skriva ett framtvingat blogginlägg. Laptopens trötta fläkt låter som en bulldozer och mobilen står på laddning i fall att någon viktig skulle ringa. Nu ska jag leva i några veckor utan att ha några måsten och i teorin låter det relativt ultimat. Kanske lyder denna Londonvistelse mot sitt slut för mig och därför är det dags att göra allt det där som vi bestämde att vi skulle göra.

Den som lever får se. Helt enkelt.